ABC+ barn

Det hände inget menskul i Göteborg, eller i Malmö. Eller i Uddevalla. Förutom att mitt mensskydd läckte och jag fick litet damp. Ibland överväger jag om jag har någon diagnos, för det måste vara omöjligt att bli arg på min pappa. Min pappa är den lugnaste i hela universum och den enda gången jag blir irriterad på honom är när han alltid sappar genom alla kanalerna när vi ska kolla på teve och aldrig kan stanna på en kanal mer än en minut, om det inte är sport. Och jag blev arg på honom, eller inte arg, mer ett frustrerat dampubrott.

Vi satt och fikade på en vägkrog, kom ut från mitt toalett besök. Säger halvsurt och stressat till min mamma: Får jag bilnyckeln? Mamma kollar på mig, så där segt och otroligt jätteborta som bara hon kan kolla på en annan människa. Jag höjer rösten litet, den börjar dampskaka en aning och vänder mig mot pappa: Kan jag få bilnyckeln? Pappa kollar på mig, studerar liksom, ser antagligen att han bara ska ge mig bilnyckeln, tror jag hade en min som såg hotfull och så frustrerad ut, som att jag hade kunnat ställt mig på ett bord i caféet och skrikit: JAG HAR BLOD I MINA TROSOR FÖR MITT MENSSKYDD ÄR ÅT HELVETE OCH LÄCKER, GE MIG BILNYCKELN FÖR HELVETE! för pappa ger den till mig, jag sliter den ur händerna på honom halvrusar ut i spöregnet och ska låsa upp bilen. Det finns tre knappar på nyckeln, trycker frustrerat på alla men bilen går inte upp. Jag svär och har mig och jag hoppas att ingen barnfamilj gick förbi just i den situationen. Får upp dörren till förar sätet låser upp dom andra, får inte upp bakluckan så får hantera situationen så smidigt som möjligt. Försöka få fram min väska bland alla väskor och påsar(hatar hatar hataaaaaaaaar bilsemester)hittar den och rotar runt efter ett par trosor. Mamma, Maria och Pappa kommer in i bilen och frågar vad jag gör. Jag hatar bilsemester!!!!!!!!! skriker jag och spinger ut med ett par trosor i högsta hugg, i ösregnet. Ville seriöst döda någon vid den tidpunkten, eller styra in vår bil i en betongvägg, någonting drastiskt ialla fall så jag får utlopp för mina känslor. Sen efter jag fått byta om och fått ny hygienartikel satte jag mig i bilen, la in hörlurarna i öronen, lyssnade på musik på alldeles för hög volym och sa inte ett ord, inte ett ord på tjugo mil.

Jag tror jag har någon diagnos, någon släng av någonting, för man kan inte vara så arg som jag var pga endast pms och mens. Ni kanske inte förstår, men jag var oförklarligt arg, skakade typ. Jag skrek åt Hans Stiglund, världens lugnaste pappa med utstrålning som en Jultomte. Då har man en diagnos.
/sara