Ber om hjälp, eller nåd

Det hände inatt igen! Jag vaknar, känner att något är fel. Det är blött mellan mina ben. Ställer mig upp... Tanken slår mig att jag ser ut som värsta massmördaren, för har efter två sekunder, blod över hela händerna upp över underarmarna och det rinner ränder som i virvlar från mitt kön ner till fötterna. Det är helt allvarligt talat omöjligt att ta sig till toan så drar ut skiten i papperskorgen... värsta proppen går. Här snackar vi om niagarafallet, så det börjar sippra blod ur papperkorgen. Och drippdroppar fram till tossi där jag kletar ner ALLT med blod. Tvättar mig, vattnet blir orange. Duschar, orange.

Tänker på att allt i mitt rum är en jävla mess. Stockholmsblodbad akt 2 väntar bakom min inte längre vita dörr. Allting härinne var rödfläckigt och luktade järn. Så jag får hämta jävla skurmoppen 4:30 på morgonen och börja städa. Andra tankar kring detta:
Hur tvättar man duntäcken? Det är skitrött nu... det täcke jag sover på alltså. Föser förövrigt in det under sängen. Där det nu ligger kvar, vågar ej kolla på det.

Sen gick jag och la mig igen, nyduschad, nybäddad, nytampongad, nystädad. MEN KUNDE INTE SOVA! Eftersom jag hade sån jävla ångest över det som hänt. Jag vågar inte sova när jag har mens längre. Jag kan inte ens skratta åt skiten för, hela bajset är psykiskt påfrestande. Jag ber om eder hjälp här kära människor. Går det att göra något åt detta problem? Den tanken har jag legat och funderat på från 5:10 imorse. Börjar bli självmordsbenägen.