Brööööööööl

Nu jäklar har menshormonerna bombarderat kroppen. Det har under kvällens gång varit jäkligt svårt och ansträngande att få ordning i garderoben. Min galgar har varit på vift. Ursäkta! Är på vift är det rätta ordet.

När jag tittar in i garderoben är det tre små ynka galgar som hänger på stången. Alla med tre plagg vardera. Börjar fundera på vart mitt sjupack vita plastgalgar från IKEA tagit vägen och vrider på huvudet. Möter till min förskräckelse att pappa hängt upp våra vinterjackor på dem.

- PAAAAAAAAAAAPPPAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Jag HATAR när ni tar mina galgar. Det var förfan inte ni som längtade till IKEA för att äntligen få nånting att hänga upp sina kläder på. Nu har ni likförbannat tagit mina SJU plastgalgar och inte köpt era EGNA (säger detta som Annika i Eva och Adam "den ska tvättas i FYRTIO GRADER inte HUNDRAFYRTIO). Blir jävligt lipfärdig, sätter mig på golvet och blickar sorgset upp mot mina plastgalgar som synd nog inte får vara i mina garderob. "Stackars stackars er som inte kommer bli uppskattade som ni hade blivit om ni varit på min sida av rummet" och börjar hejdlöst fälla stora krokodil-tårar. Så står jag där med blöta kinder och rycker några galgar från rummet brevid... som fortfarande inte är mina. Och gråter femton minuter till!
/torris