Hade glömt bort mensbloggen. Helt ärligt talat!
Men imorgon ska jag till Emelie och vi har en jättekul händelse att dela med oss av. Som vi tänkt göra sedan i somras. Så det är väl på tiden att ni
ett) får det första gemensamma inlägget av oss
två) får ta del av händelsen
Förlåt förlåt förlåt, signar dock ut, schluuuuut!
16 februari 2010
09 februari 2010
Minnen
Hej alla glada och blodiga!
Idag så tänkte jag berätta idag om två minnen som relaterar till mens och Mensbloggen.
Ett av de bästa och roligaste minnena jag har är från Luleåkalaset 2008(tro det eller ej!).(Luleåkalaset, eller LK som det kallas, är något slags försök till festival. Denna tillställning slutar med att hela stan är full och sjunger/skriker med till artister så som Tomas Ledin och Takida..)
Nu är mitt minne lite suddigt men ungefär såhär var det. Jag stod med några personer, bland dom var Sara som ni känner väl vi det här laget, vi hade just sett något band skulle jag tro och fram till mig kommer en ganska full kille och sträcker ut handen. Samtidigt som han skakar den så skriker han ut: DU ÄR MENSBLOGGARE VA!?
Han berättar att han läser bloggen och tycker den är skitrolig och detta mina damer och herrar, var ett otroligt stolt ögonblick för mig. För det första så var han vårat första fan med ett ansikte och för det andra så var han av det icke blödande könet! Blir lite tåris varje gång jag tänker tillbaka på det..
Mitt andra minne har en lite pinsammare historia och detta har jag faktiskt inte berättat för någon, inte ens mina kollegor här på Mensbloggen. Varför vet jag inte, för det är en sjukt kul historia. (Har väl förträngt det litegrann kanske..)
Jag hade bråttom till bussen en dag. Kutade allt jag hade, jag ville verkligen inte missa den här bussen och vänta i en timme på nästa. Hann med typ en sekund, slänger mig flåsandes in i bussen och sliter upp börsen och med den ett helt tampongpaket. Ett öppet tampongpaket. Tampongerna flyger ut över golvet i en fulsatt buss, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Och nu är det så att för mig, som är en fattig student, så är tamponger en dyrbar skatt! Jag kan ju omöjligt bara lämna fem tamponger där, det är ju nästan ett helt paket! Så ja, jag plockar upp alla, reser mig upp, ser runt för att hitta någon jag känner(dels för att sätta mig brevid någon och skratta åt vad som just hände och dels för att se till att ingen kände igen mig) och tar sedan en plats låååångt fram i bussen.
Idag så tänkte jag berätta idag om två minnen som relaterar till mens och Mensbloggen.
Ett av de bästa och roligaste minnena jag har är från Luleåkalaset 2008(tro det eller ej!).(Luleåkalaset, eller LK som det kallas, är något slags försök till festival. Denna tillställning slutar med att hela stan är full och sjunger/skriker med till artister så som Tomas Ledin och Takida..)
Nu är mitt minne lite suddigt men ungefär såhär var det. Jag stod med några personer, bland dom var Sara som ni känner väl vi det här laget, vi hade just sett något band skulle jag tro och fram till mig kommer en ganska full kille och sträcker ut handen. Samtidigt som han skakar den så skriker han ut: DU ÄR MENSBLOGGARE VA!?
Han berättar att han läser bloggen och tycker den är skitrolig och detta mina damer och herrar, var ett otroligt stolt ögonblick för mig. För det första så var han vårat första fan med ett ansikte och för det andra så var han av det icke blödande könet! Blir lite tåris varje gång jag tänker tillbaka på det..
Mitt andra minne har en lite pinsammare historia och detta har jag faktiskt inte berättat för någon, inte ens mina kollegor här på Mensbloggen. Varför vet jag inte, för det är en sjukt kul historia. (Har väl förträngt det litegrann kanske..)
Jag hade bråttom till bussen en dag. Kutade allt jag hade, jag ville verkligen inte missa den här bussen och vänta i en timme på nästa. Hann med typ en sekund, slänger mig flåsandes in i bussen och sliter upp börsen och med den ett helt tampongpaket. Ett öppet tampongpaket. Tampongerna flyger ut över golvet i en fulsatt buss, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Och nu är det så att för mig, som är en fattig student, så är tamponger en dyrbar skatt! Jag kan ju omöjligt bara lämna fem tamponger där, det är ju nästan ett helt paket! Så ja, jag plockar upp alla, reser mig upp, ser runt för att hitta någon jag känner(dels för att sätta mig brevid någon och skratta åt vad som just hände och dels för att se till att ingen kände igen mig) och tar sedan en plats låååångt fram i bussen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)